millackas

är hemma från jobbet resten av veckan.
jag blir så trött på att jag inte kan få må bra igen,
men egentligen är det väl inte så konstigt att det är så här, upp och ner.
det har ju känts helt ok, men efter begravningen känns det som det slits upp igen.

jag funderar, grunnar, gråter, blir arg men det gör ju ingen skillnad.
jag får i alla fall inte tillbaks min pappa.

jag kan inte släppa att jag tycker det är så jäkla orättvist, han var inte klar med livet än.....

just nu sover jag mycket, men försöker ta mig i kragen och göra nånting varje dag,
men jag har ingen lust.

kanske ska jag gå och prata med nån, men vem??
jag är ju inte den som söker hjälp i första taget, jag tycker det är svårt.
vad ska jag säga.......