millackas

Mitt lilla hjärta har fortfarande diarre och är jätte mager :(

Det har hållt på en vecka och två dagar nu och vi har varit i kontakt med veterinären två gånger.
Vi ger henne pro-kolin tre gånger om dagen och sen i fredags får hon även specialburkmat.
Lite bättre har hon blivit, men det är fortfarande en massa att städa upp på morgonen...
Stackars piga, inte undra på att hon är mager.

Hon är gärna nere hos oss och sover och myser, men jag tycker att hon ska vara hos valparna mer.
Men dom går upp i vikt och verkar må bra i alla fall.

Så om nån har tips och erfarenhet ang detta så skriv gärna en rad!
I need help....


 

jag känner mig nöjd att jag börjat röra på fläsket...

förra veckan blev det i alla fall friskis 3 gånger, yoga 1 gång och sen red jag 3 dagar,
inte illa för att vara en latmask : )

jag är urkass på friskis, att röra armar, ben och kropp hit och dit det är inte min grej,
men jag ska inte ge upp utan kämpa på!!

Nån gång måste väl jag oxå lära mig??
Insett att jag ska gå på bas i första hand eftersom medel blir för mycket med alla rörelser,
jag blir bara stressad och då är risken att jag ger upp.
ska nog boka tid i gymet för en genomgång, så jag kan vara även där :)

så mitt mål är att träna tre gånger i veckan på friskis, yoga en gång i veckan och sen kan jag ju öka på det.....

känner mig så jäkla besviken, ledsen och orättvist behandlad av jobbet.....
va spelar det för roll om man gör ett bra jobb om man ändå inte får nåt för det....
fick inge kritik eller negativt alls utan bara positiv feedback på medarbetarsamtalet,
men hamnar tyvärr mellan tre chefsbyten.
jäkla undanflykter dom kommer med, det är väl bara att ta reda på fakta med min förra chef??

sen ska man kunna motivera sig själv att gå till jobbet och försöka hitta tillbaka till den bra känslan,
just nu har jag bara lust att dra nåt gammalt över mig....

så nu är det dags att ta fram stridyxan och kämpa för rättvisan!!

Idag skulle du fyllt 60 år och det gör så ont att inte få uppleva den tillsammans med dig.

Det är nu på dagen 9 månader sen, som du somnade in...

Än idag kan jag inte fatta eller förstå varför??
Varför var det nödvändigt??
Varför tog ni min pappa och barnens morfar??
Varför gör ni oss alla så illa??

Ja frågorna är tusen, men det finns inga svar...



Jag tror att det finns en mening med allt här i livet, men jag förstår bara inte den här......
Pappa hade bara nåt år kvar till pensionen, han sparade och gnetade för att få det bra då.. planerade allt han skulle göra.
Nu blev det inte så................



Jag vill säga till dig Pappa, att du är den bästa och jag saknar dig så jag tror jag blir galen.
Att veta att jag aldrig ska få höra din röst igen, ringa dig, krama dig eller se dig, det krossar mitt hjärta om och om igen!

Ibland tror jag att det bara är en hemsk mardröm, det kan inte vara sant att du är borta - sen vaknar jag och inser att det är sant - då vill jag bara försvinna till dig älskade Pappa.

Men det kan jag inte, jag måste gå vidare och ta hand om dina älskade barnbarn.



Jag gråter, gråter och gråter - men vad hjälper det?
Jag får dig inte tillbaka ändå, det är så tungt att få lov att inse att jag aldrig mer får se dig.

Jag älskar dig så otroligt mycket och jag skulle göra vad som helst för att ha dig här igen (kroppsligen), men jag vet att du alltid är hos mig och vakar och skyddar oss.

Så grattis fina underbara Pappa, hoppas du har en fin födelsedag där uppe med dina nära och kära.

Min tröst i det hela är att så småningom så ses vi igen och tills det är dax så får jag nöja mig med att inte se dig, men lära mig "känna" dig!

En helt vanlig lördag kväll.....

Jag tog mig ett glas vin och fixade Moas valplåda, plockade och städade lite.
Packade fika till söndagen då jag skulle med Mia på hästhoppning.

Moa skulle ut och kissa lite mer än vanligt, men det är inte så konstigt, hon är ju jättetjock.
Jag gick och la mig runt kvart i tolv, men Moa ville inte ligga still, upp och ner i sängen,
tittade mot baken och var orolig.



Jag bara tänkte att det kan inte vara dags än, så jag försökte somna.
Men hon gav sig inte och vid halv två så började hon slicka sig där bak, jag kollade tempen och den var 37.5*, lite lägre, då förstod jag att det var dags.



Lite halvstressad så släpade jag upp dator, telefoner, papper och annat som jag behövde,
ringde Peter som en tok men fick inte tag på honom......
Jag upptäckte att djursjukhuset bara hade jour till 22 och sen fick man vända sig till strömsholm eller uppsala, skoj...NOT!!
Shit tänket jag, jag får inte tag på Peter och jag har druckit vin...

Sen började hon få rejäla sammandragningar och man såg den stora blåsan på väg ut.
Valpen kom ut åt fel håll så jag fick försöka dra ut den, den hängde i huvudet inne i henne.
Efter en lite stund fick hon ut den.... då var klockan 02.10



Jag fick torka och hålla den varm för Moa var orolig och sprang upp och ner.

Peter kom äntligen hem runt halv tre och då hade sammandragningarna börjat igen.
Hon lutade sig mot Peter och 02.45 kom valp nr två, hon var så duktig och tog hand om sina bebisar så bra.



Lite vila och vatten för Moa....

Nästa valp kom 04.10 och det gick bra, nu syntes det att Moa var trött och slut.



När det var dags för sista valpen så lutade hon sig mot mig för stöd och uppmuntran.
Sista valpen kom också ut åt fel håll, då var klockan 04.55 och det var en riktig knubbis det :)



Nu äntligen är det över och Moa och bebisarna ligger mellan oss i våran säng,tills vi ser att det är helt klart.



Jag skulle som sagt varit med Mia på hopptävling till säter,
men insåg att det kommer inte att funka när man inte sovit något.
Jag vilade i 45 minuter och sen följde jag med henne till Bäckan och lastade Willy,
gick och la mig runt halv tio på söndag för middag...

Nu är jag taggad att ta itu med vikten, hälsan och livet!!

Har provat på friskis, skitsvårt när man är stel som en pinne och inte kan röra armar och ben samtidigt, men även jag måste ju kunna lära mig det. Om inte så får jag väl gå på gymet där istället, jag har tänkt kombinera det i alla fall.

Sen har jag börjar på yoga på söndagar, svårt men jag tror det blir kanon åt min stela kropp.
Sen rider jag tre gånger i veckan, ser det inte riktigt som träning utan mer som nöje, men det är väl träning det oxå.

Nu är det bara att kämpa på!!

Våran semester i Turkiet har varit toppen!!
Vi har solat, badat, myst, ätit, druckit, ätit, druckit........





En eftermiddag var vi in till Managvat och shoppade en del :))
Sen var vi även in till gamla Side en kväll och åt lite mat och shoppade,
jättefint var det där.
Vårat hotell var fint med bra mat, men för min smak låg det lite för avsides.



Jag vill gärna gå ut och kolla mig runt på kvällen, slinka in på en bar och ta en öl och shoppa lite.
Det har varit jättemysigt att få vara där tillsammans med min bror och hans fina familj,
vi behövde det här allihop efter allt som hänt.
Nu har man laddat lite batterier och det var välbehövligt.

Nästa år blir det nog två veckor, tillsammans med Petra och hennes familj :))

I söndags var jag och Petra på prova på yoga och jag kan bara konstatera att jag är megastel...
och då menar jag megastel!!!
Svårt med alla övningar, men som tur är så gör man efter sin egen förmåga.
Så nu ska vi gå varje söndag i tio veckor...

Sen har jag plötsligt bestämt mig för att prova på friskis och svettis,
jag har alltid sagt att det kommer jag aldrig att göra eftersom jag inte har nån kordinationsförmåga...
men va tusan, jag kan väl prova :))

Så ikväll börjas det!!!