millackas

min älskade pappa har nu somnat in för alltid.

jag kan inte förstå att det är sant, så jäkla orättvist.
även fast han är död så kan jag ibland tänka att det bara är en hemsk mardröm,
men när jag nyper mig så inser jag att han är borta och det gör så ont.

jag och min bror var med honom i uppsala och det kändes så skönt.
vi hjälpte honom med allt, när sköterskorna frågade om han behövde hjälp så sa han bara,
nej mina barn hjälper mig, det dög inte med nån annan.

vi åkte hem på fredagen när hans särbo kom. 
men på söndagen ringde dom och sa att det var bra om vi kom dit igen.
ringde magnus och han kom så fort han kunde, vi kom dit på söndag kväll och
pappa var mycket sämre än i fredags.

vi vakade och tog hand om pappa på bästa sätt, det som var värst var att han hade sån ångest.
man är så hjälplös som anhörig när man inte kan göra nåt.

på tisdagen när jag och magnus satt och åt lunch, så ringde dom och sa att vi skulle skynda på lite.
pappa var nu ännu sämre....
han kämpade till strax före åtta på kvällen, sen orkade han inge mer.
både jag, magnus och inger var med honom in i det sista.

jag sa till honom några gånger att han inte behöver kämpa mer,
att det är ok att släppa taget nu,
vi klarar hos här.
många kanske tycker det är konstigt, men för mig är det så naturligt. 
det stod till och med i häftet vi fick att man ska säga det till dom.

när dödsögonblicket kom så sa jag bara att han skulle gå mot ljuset och
där skulle hans pappa och andra nära och kära ta emot honon.

det kom en från kyrkan och som höll en liten andakt.
sen så tvättade jag pappa, magnus rakade honom och sen fick han kläder på sig.
han blev så otroligt fin, han såg så ung ut, slät och fridfull.
det är den bilden jag och magnus kommer att ha av honom och det känns bra.

det känns så overkligt att han är borta och tårarna rullar.
sen så känns det bra en lite stund, men så tänker man på pappa och då blir man ledsen igen.
just nu känns det som om jag bara gråter hela tiden.

har varit till vansbro en sväng för att leta efter ett brev som pappa skrivit till oss, men vi hittar det inte.
det är så surt att vi inte hittar det, nu vet vi inte nå hur pappa vill ha det.
nu ligger alla beslut på mig och magnus.

åker till vansbro på söndagen igen för att träffa begravningsbyrån och plocka i pappas lägenhet.
fy fn vad  det är mycket att fixa med när nån går bort, man ska bestämma musik, verser, fika eller inte, kremering eller jordbegravning, dödsannons m.m.
sen återstår allt som har med bohag och papper att göra.

tacksam för musikförslag......

tack alla fina vänner som funnits här för mig under tiden pappa varit sjuk och även nu efter.
tack för fina blommor och besök, ni är guld värda allihopa.