millackas

just nu är jag off...

jag, min bror och pappas särbo var med pappa till uppsala i tisdag.
vi träffade läkaren och sen skulle han göra förberedelser inför strålbehandlingen på torsdag.
nu blev det tyvärr inte som vi tänkt.

pappa har blivit jättegul i ansiktet, så läkaren ville ta lite prover.
vi väntade i uppsala på provsvaren och dom var inte bra alls.
dom kan inte genomföra strålbehandlingen förrens värdena gått ner.
ett jävla bakslag för oss alla.

doktorn slängde ur sig: det är ju inget som går att bota, men man kan lindra.
det var nog inte meningen att hon skulle sagt nåt, det bara "slapp" ur henne.


det fanns ingen plats i uppsala åt pappa så vi fick åka till akuten i falun för att han skulle bli inlagd där.
där fick vi sitta och vänta i flera timmar.
vi skickade hem magnus och inger och så stannade jag hos pappa tills han kommit upp på rummet.
det har kommit ikapp min starka pappa nu och mitt hjärta brister av att inte kunna göra något.

det jag kan göra är att finnas där för honom och det gör jag, men det är tufft!!!
har varit hemma från jobbet torsdag och fredag, jag orkar inte gå dit.
ångesten kommer när jag vet att snart är det måndag och jag ska jobba igen.
mina tankar bara bara snurrar i skallen, gråter hipp som happ, svårt att sova och ibland bara sover jag.

den enda gången jag kan glömma för en stund är när jag är i stallet,
då laddar jag mina batterier för att orka ännu en dag.

sen har jag min underbara familj och mina underbara vänner.
jag har inte mängder av vänner, men dom jag har är guld värda.
dom ställer upp i vått och torrt och jag känner att jag alltid kan ringa dom.
lillis, petra, mia, babsan, pilla och lotta, jag älskar er!!