millackas

jag sitter och kollar igenom en massa videoinspelningar.
det är när barnen var små, busan får kattungar och sen vårat bröllop.

vilka otroliga fina minnen som finns på dessa band, dels blir man sugen på smått när man ser sina små trollungar.
gud så söta å charmiga dom var, man glömmer så mycket.

sen vill jag gifta mig igen, med peter förstå =D

vilket fint bröllop, pappa som gav bort mig, kusin anna som sjöng och
våra busungar som hade show under hela bröllopsceremonin.



sen festen, ja den blev lyckad.
massa röj och håll igång.
våra stackars trubadurer fick aldrig gå hem, en gång till ropade vi och dom spelade en gång till.

vid fyra på morgonen orkade dom inte längre, dom fick vääääl sluta då.
dom hade aldrig varit på ett bröllop där brudparet var kvar till sist, vi fick valuta för våra pengar må jag säga.
klart vi var kvar, vi gifter oss ju bara en gång!!

Skoj att ha det inspelat, så man kan minnas tillbaka,
men det gör ont i hjärtat att dom två som höll tal på bröllopet nu är borta.
min pappa och peters farbror, båda gick bort alldelens för tidigt.