millackas

Peter blev inte bättre av microlaxet, så jag tvingade honom att ringa sjukvårdsupplysningen för att kolla om jag kunde ge honom ett till eller om det behövdes nåt annat.
Han kom aldrig till den frågan förrens dom sagt att han måste åka in till akuten,
så dit åkte vi på nattkvisten.
Dom klämde och kände och visste inte vad det var så han fick lov att stanna för att kunna röntgas.
Jag kom hem runt två på natten....
Sov till och från resten av natten.
 
Hörde inget från Peter på morgonen....orolig blir man...
Jag åkte i alla fall och vägde mig, - 1 kg, får väl duga på två veckor när jag fuskat i Hofors.

Peter hörde av sig runt tolv halv ett och hade inte fått nå svar från röntgen.
Jag väntade in barnen för att berätta om pappa deras och sen åkte jag,
svärmor och svärfar in och hälsade på honom.

Det visade sig vara tarmfickor..så det är fasta och dropp som gäller nu tills han är bättre.
Puh va skönt att det inte var nåt annat...

Tyvärr så kom allt som hänt med pappa tillbaka, det snurrar och är ett enda virrvarr av
tankar och funderingar i huvudet.
Jag kan inte rå för det, det bara kommer....

Jag saknar och älskar min älskling mesta av allt, utan honom är jag halv...
Så nu hoppas jag att han får komma hem imorgon.

Hann med en kort travtur på Willy oxå, gött!!