millackas

när jag var på jobbet igår så ringde telefonen, det var mia.
superledsen och berättar att cindy fått benet avsparkat.
jag frågar om jag ska komma, hon är på väg för att hämta passet så hon hämtar upp mig.

fina cindy står i hagen med avsparkat ben och äter hö.
mia vill inte vara med när hon ska tas bort, jag säger att jag kan vara med så hon slipper.
jag byter av josefine som står hos henne och väntar på veterinären.

en stor benbit sticker fram och hoven och en bit av benet hänger och dinglar, så jäkla otäckt...

veterinären ger henne först lugnande och sen får hon den andra sprutan, jag har hela hennes huvud i min famn och samtidigt som hon börjar somna in så viskar jag att hon ska gå mot ljuset och sina hästkompisar.
hon blir alldelens tung och ramlar sen med en duns ner i marken.
smeker hennes huvud och nu har hjärtat slutat att slå.

vila i frid älskade häst, vi har haft många roliga timmar i sadeln tillsammans och jag tyckte så mycket om dig.
snällare häst får man leta efter, du var en pärla i alla lägen och ville ingen ont.
jag kan se dig galoppera på en grön äng med lång fladdrande man, indianhästen vår :)

jag är så glad att jag kunde vara där och stötta en fin vän, mia och sen vara med cindy hennes sista stund i livet.